Hur kan restflöden från livsmedelsindustrin bli en resurs istället för ett problem? Och varför är samverkan mellan företag, akademi och stödorganisationer avgörande för att cirkulära lösningar ska få genomslag? En ny magisteruppsats från Linköpings universitet ger en fördjupad bild av hur små företag och startups utvecklar affärsmodeller baserade på organiska restflöden – och vilka hinder och möjligheter som präglar deras resa.
Små företag driver cirkulär innovation – men fastnar ofta i nischen
Studien visar att många cirkulära innovationer inom livsmedelssystemet drivs av små, värderingsstyrda företag. Dessa aktörer kännetecknas av hög flexibilitet, starkt engagemang och en vilja att experimentera. Samtidigt möter de stora utmaningar när de försöker skala upp sina lösningar.
De etablerade värdekedjorna är i stor utsträckning anpassade för linjära flöden, med krav på stora volymer, standardisering och låga priser. Det gör det svårt för restflödesbaserade affärsmodeller att ta steget från pilotprojekt till kommersiell skala.
Kapital och marknad – de största hindren
Ett av de tydligaste resultaten är att bristen på kapital bromsar utvecklingen. Många företag har tekniskt fungerande lösningar, men saknar resurser för att investera i produktion, processutveckling och marknadsbearbetning. Samtidigt uppfattas cirkulära affärsmodeller ofta som riskfyllda av investerare, särskilt när råvarutillgången varierar.
Även marknaden utgör ett hinder. Konsumenternas betalningsvilja är ofta låg, och miljönyttan värderas inte fullt ut i dagens prissättning. Företagen tvingas därför söka sig till nischade marknader, som restaurangsektorn, där hållbarhetsvärden väger tyngre.
Samverkan – en förutsättning, inte ett tillval
En central slutsats i studien är att cirkulära affärsmodeller inte kan utvecklas i isolation. Samverkan framstår som en strategisk kärna snarare än ett komplement. För att restflöden ska kunna cirkulera krävs relationer, tillit och koordinering mellan flera aktörer i värdekedjan.
Här spelar intermediärer som klusterorganisationer, inkubatorer och universitet en avgörande roll. Genom att fungera som brobyggare mellan små företag, etablerade aktörer och offentliga organisationer bidrar de med nätverk, testmiljöer, kunskap och legitimitet – faktorer som är särskilt viktiga i tidiga utvecklingsfaser.
Behov av långsiktiga strukturer
Studien pekar också på ett behov av mer långsiktiga och samordnade stödstrukturer. Dagens innovationsstöd är ofta projektbaserat och kortsiktigt, vilket gör det svårt att ta cirkulära lösningar hela vägen till uppskalning och systempåverkan.
För att den cirkulära logiken ska bli en konkurrenskraftig del av livsmedelssystemet krävs tydligare incitament, stabila samarbeten och aktörer som kan hålla ihop ekosystemet över tid.
En viktig roll för kluster och innovationsmiljöer
Resultaten stärker bilden av kluster och innovationsmiljöer som centrala möjliggörare i den cirkulära omställningen. Genom att samla aktörer över sektorsgränser, skapa gemensamma lärmiljöer och stötta företag i både tidiga och senare faser kan kluster bidra till att cirkulära affärsmodeller går från nisch till verklig systemförändring.
Läs hela rapporten här: Restflöden som resurs
